Allt har blivit så påtagligt nu plötsligt. Har precis haft den jobbigaste perioden i skolan hittills, men plugg upp över öronen, och har därför dragit på mig massvis med stressrelaterat skit, som magkatarren som alltid envisas dyka upp i de mest olämpliga situationer. Utöver skolan har jag CV:n och personliga brev att skriva, alltid visa sig på sin bästa sida och försöka få ett jobb efter studenten. För det är vad det hela handlar om. Studenten.

 

Satt och åt med mamma och pappa igår och så gled vi in på ämnet student 2013 - ett ämne som allt oftare tas upp i mina kretsar på senare tid. Har äntligen inhandlat en balklänning. Blå och vacker. Och jag visste det inte, men jag var tydligen ute i dålig tid. Dålig tid! Många köper redan i januari. Det är dumt att jag är äldst av mig och min bror, det är jag som får prova på allt nytt och ge mig ut på saker jag inte har någon aning om hur de går till. Johan i sin tur kommer ha allt klart för sig när han ska ta studenten. Vad man ska ha på sig, hur mycket pengar man bör lägga ut och så vidare. Jag har ingen aning om något! Så jag försöker följa alla andras exempel och härma dem. Det funkar det med. Så nu har jag köpt en balklänning.

 

Men åter till själva studenten. I skolan i fredags tog Maria fram sin kalender och pekade på ett datum. "Undrar vad vi tänker där" sade hon. Det var dagen efter studenten. Då slog det mig att det kommer kännas så sjukt skumt. Kommer aldrig någonsin komma tillbaka till skolan på det sätt jag går i den nu, kommer ha fritid igen - den första fritid jag haft på kanske fyra-fem år nu - och jag kommer inte ha någon aning om vad jag ska göra. Nåja, lite koll har jag väl allt. Inga planer på att studera vidare direkt efter, utan kommer ta ett sabbatsår först. Men då ska man fixa jobb. Det är mycket annat som plötsligt dyker upp.

 

Det här känns så skrämmande.

 

Ser fram emot det så otroligt mycket; att få slippa all den här stressen med prov och inlämningar och redovisningar. Det är jobbigt! Ser fram emot själva balen och när vi ska springa ut med mössorna på huvudet. Jag ser verkligen fram emot det, det ska bli så fruktansvärt roligt! Men jag bävar också inför vad som väntar och att vara tvungen att ta farväl av mestadels av mina goa klasskompisar.

 

För tillfället har jag mindre plugg. Så jag ska se till att planera min tid så att jag slipper få det så stressigt när det väl gäller. På två månader ska vi ha nationellaprov i svenska och engelska, fem prov i Eng C, ett Matte E-prov till, kemiprov, biologiprov och redovisning, engelskaredovisning, samhällsprov, religionsredovisning och säkert ett prov eller inlämning ..... listan tar aldrig slut. Det är bara att bita ihop in i det sista och försöka prestera så gott man kan. Plugga, plugga och plugga till allt det där så att perfektionisten Sofie blir nöjd. Och sedan är det över.