Jag är så otroligt ivrig just nu.

 

Det slutade med att jag fick dela upp min bok i två. Annars hade det blivit en stor klump av ord som inte ens jag orkat läsa. Nu blir det två lagom långa böcker. Och jag har nääästan redigerat klart den första nu. Inledningen har krympt med 10 000 ord. Resten har också krymt med 10 000 ord. Resten = rensat bort massvis med onödiga meningar och grejer som bara tar plats och inte ger någonting annat än just plats. Hihi. Snart dags för villiga att korrekturläsa.

 

Fortfarande orolig för att min story ska vara för tråkig. Inte egentligen för mitt språk. För mig är fantasin och förmågan att skriva intresseväckande viktigare än grammatiken och allt det där språkliga (som inte har att göra med intresseväckande). Tänk om folk tycker det är svårt att ta sig igenom min bok. Tänk om den är så seg. Tänk om folk tycker allt är förutsägbart och trist och inte tycker de bitar jag verkligen ÄLSKAR är vidare bra. Uuuh.

 

Grejen är att eftersom jag fick dela upp allt i två högar så har de mest spännande händelserna kommit i hög två. Visst händer det saker i ettan, men inte alls lika åh-nej-vad-ska-hända-aktiga. Får hoppas att jag ändå lyckats få till det utan det där. Nåja, jag får väl se.

 

Nu blir det sen lunch. KRAM.

Oj, hej! Hej på er. Jag har ägnat dagen åt att bli hostad i ansiktet av barn. Eller ungar. För jag kallar dem alltid för ungar. På något sätt känns det dumt och jag försöker säga barn när jag pratar med personalen. Tror jag lyckas. Peppar peppar.

 

Över till något annat. McJohanna (som hon heter på min ifån) skickade den här till mig igår:

 

 

Men min energi har också lett till att jag tagit tag i sökandet efter rätt utbildning. Vill inte ha sabbatsår i ytterligare ett år utan känner att det är nu till hösten som jag vill fortsätta mina studier. Frågan är nu bara vilken i hela den stora djungeln av utbildningar jag vill läsa. Och är man Sofie så är det inte det inte den lättaste frågan att besvara.

 

Vad jag vill bli? Lärare, webbdesigner, regissör, författare, biolog, djursjukvårdare, produktutvecklare, biomedicinsk analytiker och PR-ansvarig. Och om man kunde få en läkarexamen också hade det varit bra. Det går ju inte. Finns inte ens en gemensam nämnare. Jag har alltid hela mitt liv – som säkert så många andra – pendlat mellan en himla massa yrken. Jag ville liksom bli delfintränare när jag var liten... Artist... Och massvis med andra konstiga saker. Och så ena året är jag säker på att jag vill bli lärare. I höstas kände jag mig hundra på det, men nu tvekar jag igen. Så kanske Webbdesigner? Men det är så svårt att få jobb som det. Forskare då? Nä, men jag kommer säkert tröttna och utbildningen är nog jättesvår. Blir galen.

 

Hur ska man någonsin veta vad som är rätt? Gäller det kanske bara att dra en lapp ur en hatt och så får det bli vad det blir? Allt blir bra? Spelar det någon roll att gå igenom allt det man vill nu när man ändå kommer att växa i sig själv och utvecklas i det man vill? Bara för att jag så gärna vill bli just DET nu betyder det inte att DET är det rätta om ett år. Blir galen.

 

Och vilket universitet? Ska man stanna här för att ens familj, vänner och pojkvän finns här? Eller ska man ge sig av ut i det okända och hoppas på att man trivs där? Med nya människor. I en främmande stad. Man vänjer sig väl? Man trivs väl även fast det är jobbigt? Och hur mycket plugg är det? Överdrivet mycket? Mer än de säger? Eller mycket mindre än gymnasiet? Blir galen.

 

Hej då Österrike!

Försöker lägga upp inlägg härifrån Österrike, men har inte gått hittills. Nu testar jag utan bild så kanske det funkar...!

Lyssna.

 

 

Alltså... Om man jobbar bland barn får immunförsvaret uppenbarligen rätt mycket stryk. Efter ett killerpass i fredags exploderade ännu en förkylning och mådde inte alls bra redan på kvällen. Idag känns det dock mycket bättre! Härligt att den inte varar så länge som den förra. Just som jag blir kry så blir jag sjuk igen... Blir galen.

 

Jag blir tjugo om två dagar. 20. Det slog mig för en stund sedan hur gamla vi har blivit nu. Pojkvännen har egen bil och går på Chalmers, jag jobbar som lärare och får alldeles snart köpa från Systemet. Visst är allt subjektivt – är man 30 är 20 ingenting – men för mig, som alltid sett mig själv som 12 år gammal, ser plötsligt inte den där pubertetstonåringen i spegeln längre. Till hösten flyttar jag förhoppningsvis hemifrån också. Det är sånt där man vet kommer i framtiden någon gång, men inte nu. Men det gör det. Nu. Jag är här nu. Det känns lite märkligt ibland. Och sedan när jag med förtvivlan i hjärtat kan erkänna att 95:orna inte längre är så mycket yngre än oss... Hemskt. Men inte heller känns det konstigt att umgås med 24-åringar. Nepp.

 

Strax ska jag masa mig ut i solskenet för att gå över och fira någon annans födelsedag. Ska bli kul!

 

Jag gjorde en karta över min bok igår. Däremot kan jag inte för allt i världen markera skog. Det sätt jag tänkte göra det på blir jättekrångligt och jobbigt. Får se hur jag löser det.