God dag.

 

Sov till halv tio idag, vilket egentligen inte är jättesent, men om man jämför med alla andra tomtar som får gå upp halv sju för att hinna till skolan så var det rätt gött. Själv är jag hemma, tablettknaprande och glad.

 

Slog mig nyss att det var längesedan jag spelade Sims. Så det ska jag fortsätta göra. I ettan gjorde jag några av mina nya klasskompisar som jag kommit lite närmre, satte alla i ett stort hus och försökte bygga upp relationer såsom jag trodde de skulle bli, så jag håller tummarna för att de alla finns kvar så att jag kan jämföra nu! Hihi. Sims är roligt ändå. Man känner sig som en gud. Jag var dock alltid för mesig, och tyckte för synd om mina simmar för att kunna ta bort dörrar från rum de var i, omge dem med vatten, ta bort stegen när de hoppat i poolen och så vidare. Likadant med mina gosedjur som mindre. Man var tvungen att ta hand om dem! Annars kanske de blev ledsna och avundsjuka på varandra.

 

Hm. Okej. Nu slutar jag skriva. TJARÅ.

Har en dålig dag, med humörsvängningar och lättretlig som attans. Så vid lunchen satt jag och fick utbrott på mamma för att hon tuggade så nedrans högt, på pappa för att han aldrig hjälper till och på bror för att han allmänt försökte trigga mina utbrott.

 

Bror: Här, Sofie. Den här låten är tillägnad dig.

(Vi har högtalarsystem i köket som man kan styra med mobilen)

         "Where is the moment we needed the most

 

Då log jag ♥

Tänkte ta mig an en engelskaläxa. I stället hamnade jag på den här ascoola sidan, tack vare min bror. TACK BROR. Nu kommer jag ALDRIG bli klar med engelskan.

 

Hahahahahhaa.

Jag älskar att skriva. Älskar att fantisera om karaktärerna jag skapat, älskar att bygga broar för dem, lägga ilskna rötter för deras fötter och se dem bege sig ut på allt det är magiska som bara händer i fantasin. Kom på mig själv på mattelektionen att vara någon helt annanstans med mina tankar. Ute. Skog. Så på ett eller annat sätt längtar jag alltid till min dator för att få sätta mig under en filt, sjunka in i alla bokstäver och meningar och låta mina fingrar glöda över tangenterna.

 

Ibland önskar jag att det var på riktigt. Att jag faktiskt var där. För i fantasin kan allt bli precis på det sättet man vill. Magi.

 

Det slog mig förut att jag blir 19 snart. Har gått runt och sagt det ett tag nu, tänkt det och fått höra det från andra, men först nu slog det mig att det faktiskt inte bara är ord utan det betyder jag blir 19. Nitton. Jag blir 19! Det känns så gammalt. Sista året som tonåring och allt, sedan blir man väl klassad som vuxen. Shit. Jag känner mig som alltid 12 år gammal.

 

 

Nu ska jag skriva om Moderaterna och låtsas att jag förstår vad vår uppgift går ut på.

 

Vi hörs!

Jag har ofta beslutsångest. Just nu sitter jag och funderar över huruvida jag ska göra prov i morgon eller skriva en uppsats. Man har nämligen de två alternativen och hade ställt in mig på prov, men inser nu att det änna hade varit gött att bara lämna in uppsatsen. Ämnet är de Abrahamitiska religionerna. Mycket lättare om han bara bestämt det ena eller andra för mig så att jag sluppit fundera på vad som skulle ge bäst resultat i mitt fall.

 

En annan sak jag gått och velat med de senaste dagarna är en liten futtig text. Ska byta ut min gamla macbook nu, så införskaffar mig en iPad. Beställer man en sådan över nätet - liksom en iPod - så kan man få gravera in en text på baksidan, vad som helst, men det ska få plats på två rader, 34 x2 tecken. Så har velat fram och tillbaka mellan seriösa citat från LOTR, skämtsamma kommentarer från the internet och meningar som har någon personlig betydelse för mig, men inte kommit fram till något. Nu är det dock så att jag faktiskt vill ha den där nedrans iPaden så jag har valt ett citat passande för det jag ska pyssla med på den; att skriva. Så skiter i hur pretentiöst det än må låta, det ska graveras in!

 

 

    I wish I was an iMac

    I know you wanna tap me

    You're holding me backwards, idiot.

 

Det värker i hela kroppen av den underbara träningsvärken, har suttit i soffan i de tre timmar jag varit vaken och har inget som helst pluggande att ta itu med den här helgen; vilken otroligt härlig lördag jag kommer ha.

 

Efter att ha fått stressgöra det sista av läxorna och inlämningarna nu i slutet av lovet känns det som en riktig befrielse att kliva ur pluggskorna och bara ta det lugnt. Ni som går linjer där ni knappt får läxor och sällan har prov får aldrig känna den här befrielsen. Det är lite synd. Den är faktiskt rätt go. Åtminstone om man faktiskt har gjort allt det där som man skulle göra och inte bara skitit i det, då känner man sig så nöjd med sig själv och kan verkligen unna sig allt! Allt!

 

Så idag planerar jag att inte göra någonting. Ingenting krävande åtminstone. Vill typ ta ett bad, göra ansiktsmask och se på film hela kvällen, men jag klassar inte det som någonting ansträngande.

 

 

 

 

Nej, men tjenare. Fastnade i "den där" delen av youtube igen och satt och lyssnade på epic rap battles. Nu kom jag helt av mig. Ni får en av de jag kollade på i stället. Vi hörs!

 

Jag hade en jättebra sak att skriva om häromdagen, men insåg nu att jag glömt av vad det var. Attans. Får hitta på något annat.

 

Har undvikt plugg i princip hela lovet och bara njutit av ledigheten, men känner att jag nu borde ta tag i det. Hehe. Happy Wheels är dock ett väldans roligt spel, lite sådär halvt beroendeframkallande så att man plötsligt inser att man inte alls pluggat någonting. Har typ 8 olika saker över lovet nu, men jag orkar inte. Inte nu. Kanske i morgon.

 

Dieseldorfenbebisen försvann igår! Jag var så otroligt orolig! Kom hem från några kompisar vid ett-tiden och familjen höll på att lägga sig. Mamma gick runt och kollade var Diesel befann sig, de brukar göra så på kvällen så att man har lite koll, men hon kom aldrig lunkandes över golvet. Inte ett enda ljud hördes. Pappa joinade henne och de gick igenom rum efter rum efter rum, öppnandes alla möjliga dörrar och lådor och skåp, kikandes ner i städhinkar och under soffor och sängar och så vidare, men hon syntes inte till någonstans. Då fick jag en obehaglig känsla i hela kroppen och började leta själv, men de hade verkligen letat överallt. Tänk om hon smitit ut? Då tog vi till knepet att klinga med en sked på hennes skål där hon får blötmat - då kommer hon alltid kutandes, även om hon fått span på en katt eller fågel, då släpper hon allt och springer till köket. Pappa klingade. Mamma och jag tyckte att vi hörde ett dämpad puffande någonstans ifrån, och vi gick återigen runt och kollade om det var något ställe vi glömt. Det hade vi inte. Garderobsdörrarna stod öppna, likaså garderoben i hallen och lådorna var utdragna, dörrarna till varje rum i huset var öppna. Pappa fortsatte klinga, men inte ett enda jam hördes. Usch. Det var så hemskt! Så sa jag till alla att vara tysta för att förhoppningsvis höra om hon gav ifrån sig något ljud, och så blev det med ens knäpptyst. Då plötsligt hör jag något. "HON ÄR BAKOM LÅDORNA!" utbrast jag och sprang fram till de utdragna garderobslådorna i hallen. Jag hade ett svagt minne av att lådorna där gått sönder någonstans och började dra i dem för att försöka ta bort dem, vilket inte gick. De andra, som inte hört något, böjde sig i alla fall ner och rev ut kläder efter kläder och till slut ser vi en fluffig, yrvaken Diesel pressa sig igenom det lilla hål som bildats längst in i bror mins ena låda. Åh, jag blev så lättad! Lyfte upp henne och gosade, pussade och klappade henne jättelänge efter det. Sedan gav jag henne lite blötmat, och sedan var allt frid och fröjd för henne, haha. Men usch, hon får aldrig försvinna så igen. Usch usch usch. Min bebis.