Här sitter jag och droppar. När mor kom hem drog vi ut i skogen för en power walk, trots de stora, grå molnen som hängde över trädtopparna. Ganska fort fann vi våra jeans genomblöta och frågade oss själva om vi skulle ta den snabba rundan eller den lite längre. #yolo vi kan inte bli blötare än så här ändå, svarade mamma och så tog vi den längre.

Såhär fin var jag när jag kom hem:

Men mamma och jag delar åsikter om detta kalla, droppande öde; nu kan vi hoppa i myskläder, krypa ner under en filt i soffan och bara gotta oss resten av kvällen!

Alltså. Hm.

 

Gjorde precis det där jag väntat på i... ja, väldigt länge i alla fall. Fem evigheter kanske. Något sådant. Gjorde det idag. För sisådär fem minuter sedan.

 

Jag skickade in mitt manus till bokförlag.

 

 

 

 

 

 

JAG VET. HUR SJUKT ÄR INTE DET? Trodde aldrig att jag skulle bli klar med finslipning, med korrekturläsningar och redigering. Alla små ord och alla enstaka bokstäver som fallit bort. Kapitelnamnen. Titeln!!! Känns ganska overkligt.

 

Jag tror på min bok och är väldigt nöjd med den, men ändå måste jag ställa in mig på att bli refuserad. För det är så hård konkurrens att jag nästan inte skickade in över huvud taget. Uh. Och så dröjer det typ tre månader innan man får besked........ Och förmodligen ännu längre eftersom sommaren ligger ivägen.

 

Nåja, nu får jag klappa mig själv på axeln för att jag vågade! Bra jobbat!

Det är nästan så att jag kan betrakta mig själv som arbetslös. Nu när snön har smält och tagit både kyla och förkylningar med sig blir det färre jobb för mig som vikarie. Varför ska alla vara så friska för?!?!?!? Nä, det är väl bra så att de riktiga kan jobba (nej) . Bäst för barnen och sånt. Mm. Få förfrågningar droppar in. Däremot har jag fått in en fot här och var och de ringer mig direkt istället, det är i princip så jag kan få jobb, för förfrågningar på nätet kommer sällan.

 

MEN. Min tillfälliga arbetstorka har gjort att jag har kunnat fortsätta redigera boken. Böckerna. Ja, jag har inte riktigt listat ut om jag ska dela upp den än. Dessa är alternativen:

1. En enda bok. Bajslång. Man kommer få ångest av att bara hålla i den och veta att detta är en enda lång berättelse.
2. Två böcker. Bra idé, men det resulterar i att den första boken inte får ett ordentligt slut. Det är fortfarande många lösa trådar där jag skulle behöva dela den ursprungliga boken. Så man kommer bara AHMAGAHD vad är detta för skit??? när man läst klart den.
3. En bok med två delar. Detta är nog det som jag för tillfället är mest för. Visst, precis som punkt 1 så skulle det vara en fet bok, men om man vet med sig att det är två delar i den (som att man får två böcker för priset av en, hehehe (säljaren nr 1), så kanske det är lättare för psyket.