Njuter av den mysiga stämningen och har inte riktigt tid att uppdatera bloggen. Slänger ändå in en julhälsning här för att önska er alla en god jul! Eller rättare sagt så hoppas jag ni hade en god jul igår.

På riktigt... Vad är det här för julväder? Det är ju i princip svensk sommar ute.

Åh, vad glad jag blev idag. Gick ut och hämtade posten – som jag gjort de senaste dagarna då jag väntar på något speciellt, hehe – och bläddrade igenom julkortshögen. De som inte var förseglade med lim öppnade jag. då såg jag ett på en grå katt som låg och sov på en matta. Och jag kunde inte fatta vem det var ifrån. Läste texten flera gånger.

 

"God Jul och Gott Nytt År. Tack så mycket för att ni ringde till Husse och Matte när jag hittade hem till er. /Sultan."

 

Och jag fattade inte. Jag känner ingen som har en katt som heter Sultan. Men så insåg jag! Det är samma kattunge som i sin iver och lekfullhet råkade hamna utanför oss, väldigt långt hemifrån, i sensommaren en dag. Kanske aldrig skrev något om det? Minns faktiskt inte. Han började leka med oss ute i trädgården när vi klippte ner träd och rensade ogräs. Sedan, då vi gick in, däckade han utanför vår dörr där han låg hopkurad och sov i flera timmar. När mörkret föll på mindes jag att jag stött på en liknande kattunge vid andra sidan kvarteret, så jag och mamma gick dit. De saknade en katt. Så de kom hem till oss och hämtade hem honom senare.

 

Och nu fick vi ett tack-kort! Att de tog sig tid att beställa ett specialkort till oss! Åh, blir så glad av främlingars vänlighet. Något så litet gjorde mig väldigt glad.

 

Nu blir det tacos. OMNOMNOM.

 

Här har ni bild på granen. Ligger på golvet och yogar.

YES. Nu är det äntligen pyntat och fint här hemma. Jag har fått upp en fin liten gran vid fotändan på min säng, Diesel har sin egen ute i allrummet (som alltså ligger nedslängd på golvet med pyntet lite varstans) och så har vi även klätt den riktiga granen i vardagsrummet. Guld och vitt. Får ta kort med systemkameran och visa er. Det saknas glitter högst upp så det måste vi fixa först.

 

Lade över alla iPhone-bilder på datorn igår. Hade kanske runt 500 st. Minst. 600 kanske. Hur som helst har jag nu bara 66. Så skönt. Känns otroligt lite jämfört med hur många jag hade förut.

 

Här får ni en vacker mobilbild från när vi firade mormor. Jag och kusinen fascinerades av de små kaviartuberna som fanns till frukosten.

Oj! Som tiden drog iväg där. Kändes som jag skrev här igår.

 

Det känns inte som att julen är på väg måste jag erkänna. Snön försvann lika snabbt som den kom och enligt yr.no så väntas det inget annat än regn fram till julafton. Så tråkigt. Dessutom har vi inte fått in någon gran än och julpyntet ligger fortfarande i lådorna. Men det ska nog bli ändring på det. I kväll ska här bli julstämning så det räcker och blir över! I år har vi bestämt att granen ska gå i guld och vitt, så vi får se hur vi får till det...

 

Var på Desolation of Smaug i lördags. Senaste gången jag gick på bio var när Hunger Games kom ut. Ettan alltså. Och det var ingen rolig erfarenhet. Blev på riktigt åksjuk av deras idiotiska filmande med skakande kameror och snabba byten mellen klippen. Men denna gången var det bättre, det kan jag säga.

 

Är du inte intresserad av Hobbit och Tolkien så kan du sluta läsa nu! Fast har du tråkigt, fortsätt gärna. Är ju ett inbitet Tolkien-fan och har förmodligen fler åsikter om filmen än de flesta andra. Generellt tyckte jag att den var bättre än ettan. Trots att det var en drake med kändes denna mindre animerad än den förra och på något sätt tyckte jag att de denna gången gjorde Tolkien rättvisa på något sätt. Åtminstone betydligt bättre än förra filmen. Finns några små saker jag störde mig på – som när de filmade med undervattenskameror, dafuq liksom – men ska inte rabbla allt. En sak var att de gjorde Legolas dåligt. Visst är det år sedan de gjorde Sagan om Ringen filmerna och han har åldrats, men hans ögon är totalt uttrycksslösa... Och det har de gjort i datorn. Sämst. Och har så många fler tankar och åsikter... Men ska inte dra dem allas om sagt. Hur som helst var jag helt till mig när jag kom ut från biosalongen och pratade hål i huvudet på holländaren, haha. Mmmm. Tolkiens magi.

 

Nu är snön på bloggen. Sitter och pillar med en smått förändrad header också. Lite juligare typ. Fast den blir inte bra. Nu ska jag alldeles strax läsa det sista för Tim som troget stått bredvid mig från då jag bestämde mig för att försöka skriva en bok. Nu ska han få höra slutet. Hoppas han ryser lika mycket som jag gjorde när jag skrev det.

 

För vet ni vad?

 

Jag har skrivit en bok. Då kan jag bocka av det på min att göra-lista. Höhö. Nä, men seriöst.

 

 

 

Nu väntar redigering, eliminering och tillägg. Uh, hujedamig.

God natt. Ska fixa snön också... Inte glömt.

Nu blir det i alla fall mat!

Diesel sällskapar inne i vardagsrummet. 

God natt, alla trötta.

Nu har den första snön kommit och nästan försvunnit igen. Jag vaknade med holländaren vid min sida, under ett alldeles för varmt täcke. Bastu. Då båda är medvetna om att yr.no sagt att det ska snöa en massa denna morgon smyger han upp och kikar ut mellan persiennerna. Utan något som helst uttryck i ansiktet smyger han sedan tillbaka och kryper ner igen.

 

"Erkänn det snöar massor" viskar jag sömnigt.

 

Hela den blekgrå skyn var helt fylld med miljardtals små, vita prickar. Granntaken var inte svarta och gräset inte grönt. Vitt. Vitt överallt. Ivrigt skuttar jag ur sängen, drar på mig myskläder och sånna där underbart fluffiga sockar och drar med mig Tim ner i soffan. Där sitter vi sedan tätt ihop, ser ut genom fönstren, småpratar om ingenting och väntar på att resten av huset ska vakna.

 

Mackor, färskpressad apelsinjuice, lussekatt, pepparkaka och varm oboy. En adventsfrukost som heter duga. Resten av dagen gick åt till att köpa julklappar med mor min. Vi sprang runt i affärer i tre och en halv timma och hittade jättemycket! Båda är så nöjda. Det värsta är när man går fram och tillbaka från affärer och inte lyckas hitta någonting som stämmer in på de personer man vill köpa till. Det brukar jag alltid lyckas med. Men i år verkar denna frustrerande panik bli lite mindre! Förhoppningsvis lyckas jag med målet att ha inhandlat alla julklappar innan lucia, men vi får se.

 

Nu är det väl ändå dags att lägga in snön på bloggen också? Andra advent har ju nästan passerat och snön har kommit. Ska ta och fixa det nu.

 

Sofie: Håll tyst!

Johan: Jag som trodde du gillade Sagan Om Ringen.

Sofie: Jag gillar inte ljudet som kommer ur dig. Så irriterande är du... Ett av de värsta ljuden måste vara seriöst vara visslande.

Tystnad.

Pappa: Fast jag tycker nog ljudet av människor som blir torterade är värre.

...

Sammanfattar: gött att ha haft körkort i snart två år, prövotiden går snart ut, nu är det bror min som får ut och tankarna kylan, byta däck och boka körlektioner. Jag kan bara lata mig. Gött.

Nu ska jag sova. Tänkte bara kika in och säga hej. Kram på er.

Hur som helst vaknade jag och jade väldigt vårt att skilja på dröm och verklighet. Agerade nämligen väldigt "verkligt" i drömmen och ville fråga extra om det faktiskt var sant, men min pappa förklarade gång på gång att forskare med säkerhet fastställt att det var så.

Så när jag slutligen vaknade och upptäckte att nu har nog Tim gått upp messade jag honom. Haha, nu i efterhand ser det så fult ut, men jag var fullt seriös med min fråga.

Tur att han var säker på sin sak.

Första december. Första dagen på den magiska månaden. Mm, som jag myser! Första advent började med mysffukost framför julkalendern. Klart man ser den liksom, man är aldrig för gammal för julkalender. Sedan blev det julmarknad där min bror stod och sålde med sitt UF-företag. Svinkallt. Blåsten gick rakt igenom mig.

Efter lite holländskt julfirande (inte riktigt, men nästan) åkte jag hem och glaserade pepparkakor. Shit, vilken julig dag det råkade bli. Egentligen var mysfrukosten det enda juliga jag hade i tankarna från början, men allt gick uppenbarligen i samma tema, haha. Inte mig emot!

Nehe tänkte jag och målade annorlunda på nästa. Dat haka. Så snyggt. Tycker faktiskt det blev en klar förbättring. Tack, Johan!