Åh, vad glad jag blev idag. Gick ut och hämtade posten – som jag gjort de senaste dagarna då jag väntar på något speciellt, hehe – och bläddrade igenom julkortshögen. De som inte var förseglade med lim öppnade jag. då såg jag ett på en grå katt som låg och sov på en matta. Och jag kunde inte fatta vem det var ifrån. Läste texten flera gånger.

 

"God Jul och Gott Nytt År. Tack så mycket för att ni ringde till Husse och Matte när jag hittade hem till er. /Sultan."

 

Och jag fattade inte. Jag känner ingen som har en katt som heter Sultan. Men så insåg jag! Det är samma kattunge som i sin iver och lekfullhet råkade hamna utanför oss, väldigt långt hemifrån, i sensommaren en dag. Kanske aldrig skrev något om det? Minns faktiskt inte. Han började leka med oss ute i trädgården när vi klippte ner träd och rensade ogräs. Sedan, då vi gick in, däckade han utanför vår dörr där han låg hopkurad och sov i flera timmar. När mörkret föll på mindes jag att jag stött på en liknande kattunge vid andra sidan kvarteret, så jag och mamma gick dit. De saknade en katt. Så de kom hem till oss och hämtade hem honom senare.

 

Och nu fick vi ett tack-kort! Att de tog sig tid att beställa ett specialkort till oss! Åh, blir så glad av främlingars vänlighet. Något så litet gjorde mig väldigt glad.

 

Nu blir det tacos. OMNOMNOM.