Vaknade av en stor smäll. Det kändes nästan som att själva huset skakade. Såg upp ur sängen, förvirrad, men förstod direkt vad det var. Holländaren hade däremot inte förstått. "Var det någon som knackade på dörren?" mumlade han sömndrucken. "Det var åska."

Så genast flög jag upp ur min alldeles för varma säng. Äntligen ett sådant här väder! Regnet öste ner utanför mitt öppna fönster medan jag förtvivlat försökte få på mig en tröja och ett par strumpor.

Nu .. Åh! Attans bananer vad det smällde nu igen! Som att tusen stora stenbumlingar fallit från himlen och landat på hög borta vid skogen ett par hundra meter bort från vårt hus. Åh, som jag myser. Kanske dags att göra en kopp te, äta upp kakorna vi bakade igår och sätta mig och läsa. Eller kanske skriva.

Soligt väder må vara härligt och underbart och jag tycker att är det sommar så ska det vara fyllt av det vädret till 100%. Men jag kan inte säga annat än att jag längtat efter detta. Och naturen. Naturen var ju helt uttorkad. Jag och naturen har längtat efter detta.

Vi pratar om vad vi ska göra och kan inte riktigt komma överens.

Holländaren: Det viktigaste är ju att båda partnerna är överens.
Sofie: Men jag vill inte göra det du sa.
Holländaren: Hallå, ibland får man faktiskt kompromissa.

Härlig dag idag ungdomar! Livet är så enkelt!

Varit bajsnervös hela morgonen eftersom de fem åren sedan senaste TBE-vaccineringen gått och nu var det dags igen. Förstår inte riktigt varför folk är rädda för sprutor. Det sticker till lite – visst, men långt ifrån den outhärdliga smärtan man får när man slår lilltån i hörnet på soffan eller bara från ett simpelt getingstick. Och det går ju snabbt. Plus så hjälper det en. Så jag förstår inte varför jag själv gick hela morgonen och nojjade över detta kommande event. Förstår inte varför jag är nervös inför det när jag faktiskt inte är rädd. Men nåja, nervös var jag, så jag tänkte "det går snabbt, vi är där när de öppnar (kl ett) och är hemma inom en timma från det att vi åker dit". Så klockan kvart i ett plockade vi upp bror min och körde mot vårdcentralen.

Det var 11 fkn personer före oss. 11! Trots att vi var där tidigt. Och av någon ouppklarad anledning hade de endast en person som vaccinerade, så på en halvtimme hade de hunnit tre personer. Klockan 14.55 blev "214" äntligen uppropat och jag jublade inombords, längtandes efter att få skiten överstökad.

Och på bara några minuter hade vi kommit in, fått sprutan – både bror och jag, betalat och kommit ut till bilen igen.

Äntligen! Hihi. Nu är livet enkelt igen och gräset är grönare än innan och allt det där.

En vaccinerad Sofie är en glad Sofie.

Like a boss.

Satt ute och åt min middag igår i godan ro. Plötsligt såg jag något litet och svart knata runt bland min mat. När jag kollade närmre såg jag inte bara en utan två små flugor. Som hade sex. På min tallrik. Jag agerade cockblocker och de gick åt varsitt håll iväg från min mat och försvann under min dyna.

Tänkte bara dela med mig.

Soligt idag. Ut med er.