Härlig dag idag ungdomar! Livet är så enkelt!

Varit bajsnervös hela morgonen eftersom de fem åren sedan senaste TBE-vaccineringen gått och nu var det dags igen. Förstår inte riktigt varför folk är rädda för sprutor. Det sticker till lite – visst, men långt ifrån den outhärdliga smärtan man får när man slår lilltån i hörnet på soffan eller bara från ett simpelt getingstick. Och det går ju snabbt. Plus så hjälper det en. Så jag förstår inte varför jag själv gick hela morgonen och nojjade över detta kommande event. Förstår inte varför jag är nervös inför det när jag faktiskt inte är rädd. Men nåja, nervös var jag, så jag tänkte "det går snabbt, vi är där när de öppnar (kl ett) och är hemma inom en timma från det att vi åker dit". Så klockan kvart i ett plockade vi upp bror min och körde mot vårdcentralen.

Det var 11 fkn personer före oss. 11! Trots att vi var där tidigt. Och av någon ouppklarad anledning hade de endast en person som vaccinerade, så på en halvtimme hade de hunnit tre personer. Klockan 14.55 blev "214" äntligen uppropat och jag jublade inombords, längtandes efter att få skiten överstökad.

Och på bara några minuter hade vi kommit in, fått sprutan – både bror och jag, betalat och kommit ut till bilen igen.

Äntligen! Hihi. Nu är livet enkelt igen och gräset är grönare än innan och allt det där.

En vaccinerad Sofie är en glad Sofie.

Like a boss.