Sitter och letar förlag. Herregud. Önskar jag kunde gå tillbaka till den där känslan att jag var så stolt och nöjd med att bara ha skrivit en bok. Nu känns det som att det även är viktigt att andra än jag tycker den är bra. Måste sluta. Måste försöka hitta tillbaka igen och vara nöjd som det är. Sluta vara sådan perfektionist.

 

Insåg precis att en av de få utbildningar jag lyckats fatta tycke för inte alls finns i Linköping som jag först trodde, utan i Norrköping. Vet inte längre vad jag vill bli. För många val, för många viktiga beslut. Fuck this shit, jag blir hemmafru.

 

Ägnat hela förmiddagen till att leta efter nya möjliga utbildningar, hittat några yrken som nog skulle passat mig, men inte mer än så. Alltid stor konkurrens om jobben och så finns det ingen ordentlig utbildning för just det där jobbet utan man måste ta massvis med andra små sidovägar. Skit på dig, samhället. Måste man ens jobba? Behöver man ens pengar? Kan jag inte bara få bo i en liten trädkoja i skogen, jaga harar och steka dem över en lägereld. Eller? Så slipper jag allt det här.

 

Vill verkligen inte ta ett sabbatsår till. Vill plugga. Vill hitta en underbar studieort där jag trivs jättebra och bo i egen lägenhet och bara ägna mig åt att ta in mängder med kunskap! Vill få en struktur i vardagen. Typ. Inte bara jobba lite och jobba lite till.

 

Behöver en peppande vårbild känner jag.

Sitter i lärarrummet på en skola. 

Det skrev jag för 6 timmar sedan och var tvungen att spara som utkast för rasten tog slut. Heh.

Detta gör jag nu:

För det är okej när man haft en jobbig dag och kommer hem förkyldare än någonsin med en svidande hals. Kazz. Men å andra sidan har jag en lång och skön kväll framför mig nu och ska mysa och dricka ännu mer te! Så skönt.

Nu har jag börjat bli frisk från den sjuttiofjärde förkylningen sedan 2014 började. Ungar... Shit alltså. Så idag har jag tränat. Ah jag är så duktig. Sedan ska jag äta jättenyttigt och ta en hälsosam promenad, ägna tid åt nära och kära och sedan skänka jättemycket pengar till välgörenhet. Så duktig är jag! Hej, bli avis på mitt fulländade liv!

 

Eller kanske inte. Ska däremot handla åt familjen. Det är snällt nog.

 

Var ute med Diesel nyss. Hon har kommit och hämtat mig vid datorn två gånger nu för att hon vill mysa och gå ut. Och man smälter. Allvarligt talat. Hon kan vara så otroligt gullig om hon vill; stora, oskyldiga ögon, dansk skalle mot benet, hennes fluffiga päls bara skriker "gosa in ansiktet i min mage!" och så rullar hon runt på golvet. Så jag var ju tvungen att gå ut med henne de två gångerna. Vi satt utanför dörren tillsammans och lyssnade på vårfåglarna. Hon i mitt knä och mina händer avslappnat om henne (i fall hon skulle få för sig att göra ett språng, hon är ju trots allt innekatt). Luktade lite på henne ibland. Och då och då vände hon på huvudet för att hon ville ha kli på sidan av hakan. Det och bli kliad i pannan är de bästa kliställena hon vet.

 

Andra gången vi gick ut och satte oss utanför dörren (detta endast tio minuter senare) tror jag att hon såg grannkatten. För plötsligt hördes ett dovt "mmrrrhuuuhuöäähh" djupt inifrån och hon försökte kränga sig loss. Så jag lyfte upp henne och gick bort dit hon spanade. Ingen katt där. Men "mmrrruhuhääh" fortsatte. Så till slut tror jag nog allt att hon gnällde på mig för att jag inte lät henne gå ensam. Gnällfia. Men sur är hon inte. Så fort vi kom in igen så fick jag mig en dansk skalle igen.

 

Sötfisen.