Nu har jag börjat bli frisk från den sjuttiofjärde förkylningen sedan 2014 började. Ungar... Shit alltså. Så idag har jag tränat. Ah jag är så duktig. Sedan ska jag äta jättenyttigt och ta en hälsosam promenad, ägna tid åt nära och kära och sedan skänka jättemycket pengar till välgörenhet. Så duktig är jag! Hej, bli avis på mitt fulländade liv!

 

Eller kanske inte. Ska däremot handla åt familjen. Det är snällt nog.

 

Var ute med Diesel nyss. Hon har kommit och hämtat mig vid datorn två gånger nu för att hon vill mysa och gå ut. Och man smälter. Allvarligt talat. Hon kan vara så otroligt gullig om hon vill; stora, oskyldiga ögon, dansk skalle mot benet, hennes fluffiga päls bara skriker "gosa in ansiktet i min mage!" och så rullar hon runt på golvet. Så jag var ju tvungen att gå ut med henne de två gångerna. Vi satt utanför dörren tillsammans och lyssnade på vårfåglarna. Hon i mitt knä och mina händer avslappnat om henne (i fall hon skulle få för sig att göra ett språng, hon är ju trots allt innekatt). Luktade lite på henne ibland. Och då och då vände hon på huvudet för att hon ville ha kli på sidan av hakan. Det och bli kliad i pannan är de bästa kliställena hon vet.

 

Andra gången vi gick ut och satte oss utanför dörren (detta endast tio minuter senare) tror jag att hon såg grannkatten. För plötsligt hördes ett dovt "mmrrrhuuuhuöäähh" djupt inifrån och hon försökte kränga sig loss. Så jag lyfte upp henne och gick bort dit hon spanade. Ingen katt där. Men "mmrrruhuhääh" fortsatte. Så till slut tror jag nog allt att hon gnällde på mig för att jag inte lät henne gå ensam. Gnällfia. Men sur är hon inte. Så fort vi kom in igen så fick jag mig en dansk skalle igen.

 

Sötfisen.