Hade lite tid över

Tänkte bara önska er trevlig torsdag.

Själv tror jag det är fredag.


PMS:en varar

Jag byter header när Moder Natur slutat PMS:a.

 


Filosofen slår till

Jag fortsätter min tankspridda bana med tusentals tankar som snurrar och snurrar. I dag är jag glad. Ja visst, det är måndag och påsklovet tog precis slut, men jag är glad ändå. Så med risk för att verka töntig och allmänt jobbigt optimistisk sätter jag mig här och låter fingrarna flyga över tangenterna.




Som den naturvetare jag blivit utgör pluggandet en stor del av det jag gör på min fritid, vilket har känts och känns fruktansvärt irriterande. Kan jag inte få ha ett liv? Men det slog mig just att det är just vad det är. Mitt liv. Gymnasiet är frivilligt. Att välja natur är frivilligt. Allting är frivilligt.

Ni som inte började följa mig för någon månad sedan vet att jag brukar ha ett litet orspråk eller liknande i headern som säger "Man lever bara en gång" och det är den mest fantastiska motivationen någonsing. För mig åtminstone. Du kan göra precis vad du vill med ditt liv. Min käre Victor har yttrat orden "Det enda du faktiskt måste är att dö och att ta beslut". Det är så otroligt rätt. Du måste faktiskt ingenting förutom de där två sakerna.

Orkar du inte med skolan? Det är faktiskt ingen som säger att du måste gå klart gymnasiet, du kan lika gärna hoppa av, sticka ut och resa och skaffa små ströjobb tills du antingen övervinner den där nedrans skoltröttheten eller helt enkelt finner din plats. Man kan få jobb utan gymnasieutbildning. Fine, du får lägga ner den där drömmen som läkare, men man kan ju faktiskt skaffa erfarenhet av livet också. Det blir svårt att få jobb, men det går. Du lever bara en gång.

Jag satt nere i soffan – min favoritplats, hehe – och filosoferade lite förut. Tänk om jag skulle få någon random allvarlig sjukdom och fick reda av en läkare att jag skulle dö om en vecka (dramatiskt, jag vet, men tänk efter nu). Vad skulle jag gjort då? Det finns tusen saker. Många av sakerna involverar människor och att gå fram och prata med dem, säga saker som jag tänker på och som jag vill säga till dem, men kanske aldrig vågat. Jag hade vågat om jag visste att jag skulle dö om en vecka. Liksom... Fuck it. Sedan kom jag på en sak. Vi är alla döende. Jag kommer dö. Slutligen kommer även mitt liv ta slut och så försvinner jag bort någonstans. Så jag borde – rent teoretiskt – kunna göra allt det där jag skulle gjort under veckan nu också. Man lever bara en gång.

Man upplever saker man inte vill, man känns tvingad till att göra massvis med saker, man känner känslor man önskar kunde fortsätta vara dolda och man gör misstag efter misstag efter misstag. Det är så livet är. Gör du något misstag – stoppa det i ryggsäcken så att du när samma sak dyker upp en gång till gör om och gör rätt.

Jag blev extremt flummig nu kände jag. Förstår inte riktigt själv vad jag skriver och kan omöjligt formulera något budskap. Jag vet vad jag har i huvudet och vad jag försöker förmedla, men det går inte så bra.

Man lever bara en gång. Se till att ta vara på den tid du fått. Gör allt det där du egentligen inte vågar, se till att göra så många misstag du kan bara för att få rätta till dem efteråt och se till att du inte får ångra någonting du aldrig gjorde.

För du får bara en chans.

SHE'S ALIVE

God kväll.

Pojkvännen är här igen, det är påsklov och sushi står på menyn i kväll. Har åkt skateboard, varit i Tyskland, köpt tefat och varit allmänt seg. AAAAHH. Vill ha lov nu. Nej. Alltså. Sommarlov. Det känns som en evighet.

Ni är söta förresten. Fz söta. Har jag lärt mig. Men ändå söta.

God kväll.

Förresten

Det slog mig att jag behöver en ny design.

Får väl knåpa ihop någonting!

Så himla djupt inlägg



God eftermiddag.

Idag behöver jag skriva av mig, förvånande nog. Inte om skolan - ser till och med lite fram emot att gå dit numera, när vi inte har så mycket prov och strunt -, inte om mitt (förhoppningsvis) kommande körkort - jag fick kärringstopp i en RONDELL idag (yay) - och inte om det stundande påsklovet! Nej, jag ska skriva om mig själv och vara extremt gåtfull.

För jag är så narcissistisk.

Då så, då börjar jag.

Vet ni hur irriterande det är att både jag och bror har likadana mobiler förresten? Vibrationssignalen när vi får sms är precis likadan så jag blir paranoid och tror hela tiden att det är jag som får sms när det egentligen är han som får det. I själva verket är jag forever alone och ingen smsar mig.

Det ska snöa på... någon dag framöver. Sämst. Först var det 15 grader, stor sol och läge för klänning, men så får Moder Natur PMS och känner att vinter är ett passande klimat i april.

Det var inte ens detta jag skulle skriva. Har bara så mycket i huvudet! Det är det jag ska skriva om. Jag försökte plugga kemi, men det gick inte. Jag försöker läsa i körkortsboken, men det går inte. På något vänster så kan jag inte minnas någonting över huvud taget av det jag läser, om jag inte läser om det typ 20 gånger först. Jag antar att ni känner igen er i att läsa någonting, men sedan komma på sig själv med att sitta i helt andra tankar. Blicken följer liksom systematiskt efter orden, men inget går in. Det är så det är, fast brutalt. Jag har nog aldrig i mitt 18 år långa liv tänkt så mycket förut. Åtminstone inte blivit så påverkad av det.

Vad jag tänker på? Det ni. Det är allt mellan himmel och jord. Nästan. Så det är ingenting att skriva om här i bloggen.

Jag ville vara tillbaks på dagis. Då allt var simpelt och lätt och det jobbigaste som hände var att någon tog den där gosedjursnallen som man själv ville leka med. Då bröt man ihop en aning, blev tröstad och sedan var allt frid och fröjd. Man hade tusen bästa vänner som dessutom varierade från dag till dag. Man frågade chans på chans på chans och var tillsammans med flera stycken man knappt kände. Då fanns inte hat. En dag då var som en månad nu om inte mer. Man var alltid utmattad i slutet av dagen eftersom det hade hänt så fruktansvärt mycket och man fått så många nya intryck av världen.

Jag vill inte vara tillbaks på dagis längre. Visst hade jag velat kunna sakta ner tiden en aning, den bara rusar fram, men jag vill inte ha det enkelt. Jag vill ha det krångligt och komplicerat och se mystik i allt och alla.

Oj, vad jag skriver på. Det blev ett ganska splittrat inlägg, men som sagt, jag har väldigt många olika saker i huvudet. Har mycket annat jag vill skriva ner här. Nåja, det får väl vänta till en annan gång.

RSS 2.0