Som den naturvetare jag blivit utgör pluggandet en stor del av det jag gör på min fritid, vilket har känts och känns fruktansvärt irriterande. Kan jag inte få ha ett liv? Men det slog mig just att det är just vad det är. Mitt liv. Gymnasiet är frivilligt. Att välja natur är frivilligt. Allting är frivilligt.

Ni som inte började följa mig för någon månad sedan vet att jag brukar ha ett litet orspråk eller liknande i headern som säger "Man lever bara en gång" och det är den mest fantastiska motivationen någonsing. För mig åtminstone. Du kan göra precis vad du vill med ditt liv. Min käre Victor har yttrat orden "Det enda du faktiskt måste är att dö och att ta beslut". Det är så otroligt rätt. Du måste faktiskt ingenting förutom de där två sakerna.

Orkar du inte med skolan? Det är faktiskt ingen som säger att du måste gå klart gymnasiet, du kan lika gärna hoppa av, sticka ut och resa och skaffa små ströjobb tills du antingen övervinner den där nedrans skoltröttheten eller helt enkelt finner din plats. Man kan få jobb utan gymnasieutbildning. Fine, du får lägga ner den där drömmen som läkare, men man kan ju faktiskt skaffa erfarenhet av livet också. Det blir svårt att få jobb, men det går. Du lever bara en gång.

Jag satt nere i soffan – min favoritplats, hehe – och filosoferade lite förut. Tänk om jag skulle få någon random allvarlig sjukdom och fick reda av en läkare att jag skulle dö om en vecka (dramatiskt, jag vet, men tänk efter nu). Vad skulle jag gjort då? Det finns tusen saker. Många av sakerna involverar människor och att gå fram och prata med dem, säga saker som jag tänker på och som jag vill säga till dem, men kanske aldrig vågat. Jag hade vågat om jag visste att jag skulle dö om en vecka. Liksom... Fuck it. Sedan kom jag på en sak. Vi är alla döende. Jag kommer dö. Slutligen kommer även mitt liv ta slut och så försvinner jag bort någonstans. Så jag borde – rent teoretiskt – kunna göra allt det där jag skulle gjort under veckan nu också. Man lever bara en gång.

Man upplever saker man inte vill, man känns tvingad till att göra massvis med saker, man känner känslor man önskar kunde fortsätta vara dolda och man gör misstag efter misstag efter misstag. Det är så livet är. Gör du något misstag – stoppa det i ryggsäcken så att du när samma sak dyker upp en gång till gör om och gör rätt.