Jag hade en jättebra sak att skriva om häromdagen, men insåg nu att jag glömt av vad det var. Attans. Får hitta på något annat.

 

Har undvikt plugg i princip hela lovet och bara njutit av ledigheten, men känner att jag nu borde ta tag i det. Hehe. Happy Wheels är dock ett väldans roligt spel, lite sådär halvt beroendeframkallande så att man plötsligt inser att man inte alls pluggat någonting. Har typ 8 olika saker över lovet nu, men jag orkar inte. Inte nu. Kanske i morgon.

 

Dieseldorfenbebisen försvann igår! Jag var så otroligt orolig! Kom hem från några kompisar vid ett-tiden och familjen höll på att lägga sig. Mamma gick runt och kollade var Diesel befann sig, de brukar göra så på kvällen så att man har lite koll, men hon kom aldrig lunkandes över golvet. Inte ett enda ljud hördes. Pappa joinade henne och de gick igenom rum efter rum efter rum, öppnandes alla möjliga dörrar och lådor och skåp, kikandes ner i städhinkar och under soffor och sängar och så vidare, men hon syntes inte till någonstans. Då fick jag en obehaglig känsla i hela kroppen och började leta själv, men de hade verkligen letat överallt. Tänk om hon smitit ut? Då tog vi till knepet att klinga med en sked på hennes skål där hon får blötmat - då kommer hon alltid kutandes, även om hon fått span på en katt eller fågel, då släpper hon allt och springer till köket. Pappa klingade. Mamma och jag tyckte att vi hörde ett dämpad puffande någonstans ifrån, och vi gick återigen runt och kollade om det var något ställe vi glömt. Det hade vi inte. Garderobsdörrarna stod öppna, likaså garderoben i hallen och lådorna var utdragna, dörrarna till varje rum i huset var öppna. Pappa fortsatte klinga, men inte ett enda jam hördes. Usch. Det var så hemskt! Så sa jag till alla att vara tysta för att förhoppningsvis höra om hon gav ifrån sig något ljud, och så blev det med ens knäpptyst. Då plötsligt hör jag något. "HON ÄR BAKOM LÅDORNA!" utbrast jag och sprang fram till de utdragna garderobslådorna i hallen. Jag hade ett svagt minne av att lådorna där gått sönder någonstans och började dra i dem för att försöka ta bort dem, vilket inte gick. De andra, som inte hört något, böjde sig i alla fall ner och rev ut kläder efter kläder och till slut ser vi en fluffig, yrvaken Diesel pressa sig igenom det lilla hål som bildats längst in i bror mins ena låda. Åh, jag blev så lättad! Lyfte upp henne och gosade, pussade och klappade henne jättelänge efter det. Sedan gav jag henne lite blötmat, och sedan var allt frid och fröjd för henne, haha. Men usch, hon får aldrig försvinna så igen. Usch usch usch. Min bebis.