Dags att lämna tonåren

Alltså... Om man jobbar bland barn får immunförsvaret uppenbarligen rätt mycket stryk. Efter ett killerpass i fredags exploderade ännu en förkylning och mådde inte alls bra redan på kvällen. Idag känns det dock mycket bättre! Härligt att den inte varar så länge som den förra. Just som jag blir kry så blir jag sjuk igen... Blir galen.
 
Jag blir tjugo om två dagar. 20. Det slog mig för en stund sedan hur gamla vi har blivit nu. Pojkvännen har egen bil och går på Chalmers, jag jobbar som lärare och får alldeles snart köpa från Systemet. Visst är allt subjektivt – är man 30 är 20 ingenting – men för mig, som alltid sett mig själv som 12 år gammal, ser plötsligt inte den där pubertetstonåringen i spegeln längre. Till hösten flyttar jag förhoppningsvis hemifrån också. Det är sånt där man vet kommer i framtiden någon gång, men inte nu. Men det gör det. Nu. Jag är här nu. Det känns lite märkligt ibland. Och sedan när jag med förtvivlan i hjärtat kan erkänna att 95:orna inte längre är så mycket yngre än oss... Hemskt. Men inte heller känns det konstigt att umgås med 24-åringar. Nepp.
 
Strax ska jag masa mig ut i solskenet för att gå över och fira någon annans födelsedag. Ska bli kul!
 
Jag gjorde en karta över min bok igår. Däremot kan jag inte för allt i världen markera skog. Det sätt jag tänkte göra det på blir jättekrångligt och jobbigt. Får se hur jag löser det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0