Satt och funderade igår. Det var ju den 21:a december, domedagen, då världen skulle gå under. Känner ingen som faktiskt trodde på det där, inklusive mig själv, men vi blev nog aningen besvikna allihop när inte ens det minsta oväder syntes till. Men innan dess slog en tanke mig, som sagt. Tänk om jorden faktiskt skulle gå under... Tänk om Mayaindianerna skulle ha rätt trots allt. Vad hade man gjort då? Och då menar jag inte typ "gått och gömt mig i ett skyddsrum" eller "kapat ett flygplan och flugit till Kina för att åka båt", utan mer vad man hade velat åstadkomma innan man dog. Tror mer eller mindre alla har utsatta mål de vill ha gjort eller klarat av innan deras resa är slut, till exempel ta studenten, skaffa några barn eller varför inte resa till något speciellt ställe. Så vad skulle hända om vi alla plötsligt insåg att jorden skulle gå under om sisådär ett halvår. Det är rätt kort tid. Man hade ju definitivt inte hunnit med att checka av de där milstolparna. Man hade fått göra om dem.

 

Jag hade sållat ut det viktigaste. Mycket hade ju även plötsligt blivit "fuck it, kommer ändå dö om ett halvår, nu gör det inget om jag gör bort mig" och gjort massvis av det där jag kanske aldrig vågat. Som något så fånigt som att bara gå fram till någon random och ge denne en komplimang för något. Eller sökt upp någon man inte träffat på länge eller liknanade. Hade definitivt märkt vad som betytt något i livet, dessutom. Som vänner och familj. Man kan ju inte spendera tiden med precis alla, man hade fått prioritera. Hm.

 

Vilken tur att världen trots allt inte gick under. Men vi kommer alla att dö, förr eller senare. Så vi har ju fått något slags preliminärt utgångsdatum... alltså borde vi börja våga mer och sådant redan nu! Egentligen.

 

Nu ska jag spela piano! Hhihihiih.