Det där som kallas hormoner

gOD KVÄLL, GOTT FOLK! Shit! Caps lock var på.
 
Nytt försök. God kväll, gott folk!
 
En sak jag tänkt på är att jag ser grymt bra ut i fönstret i arbetsrummet. Just den spegelbilden gör att jag alltid - oavsett om jag inte duschat på två veckor - ser ut som en gudinna. Assnygg.
 
Är så trött på att plugga just nu, det har ju mot förmodan gått väldigt bra senaste tiden, men nu är jag lite för trött tror jag. Har sett Greys Anatomy och vräkt i mig nudlar. Sedan bestämde jag mig för att "nu är det dags att ta tag i den där svenskauppgiften" och gick och slog mig ner vid datorn. En timme senare ger jag upp efter att ha kollat otaliga bloggar, meningslösa youtube-klipp och läst om mördare för skojs skull. Allt blir så mycket intressantare när man har något tvång efter sig. Nu sitter jag här och skriver blogg, myser av att bara skita i allt plugg även denna kväll och ser fram emot att äga min familj i Pengarna på bordet.
 
Och på tal om Pengarna på bordet! Jag kan vara en så fruktansvärt dålig förlorare ibland. Brukar skylla på att det snarare beror på vem det är jag spelar med än själva mig själv, men jag tvivlar på att det egentligen är så. Visst har jag lättare att flippa och bli sur om den jag spelar med är en ettrigt dålig vinnare som intensivt hånar mig så fort han eller hon vinner, men tror kanske jag innerst inne bara är en tävlingsmänniska ut i tårna. Alltid varit. Jag vill vinna allt! Förra programmet så blev jag jättearg när jag förlorade alla mina pengar och surade i ett soffhörn resten av kvällen. Nästan. Blev otroligt bitter i alla fall. Har varit bitter idag också måste jag erkänna. Och igår. Så enormt lättretlig. Detta älskar min kära familj som så fort de märker att jag är på ett sådant humör gör allt de kan för att trigga mina små anfall. Mamma fick en skrattattack vid middagen igår när jag röt åt allt och alla och var tvungen att gå iväg med anledningen "du är så rolig när du är arg, Sofie". Då kunde till och med jag inte låta bli att dra på mungiporna. Gick även runt som ett åskmoln idag senare delen av skoldagen och jag ber formelt om ursäkt till alla mina klasskamrater som fick stå ut med mig. Det var inget personligt. Det var bara jag som fick små ryck för varenda liten skitsak.
 
Och nu blev jag anti igen. Måste lugna ner mig.
 
Tack, Gud, för att jag har så oändligt mycket hormoner i min kropp just nu. Tack.
 
Ger du mig snö till julafton är det lugnt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0