Nu har jag suttit med den jäkla inversa funktionsuppgiften hela dagen, med undantag då jag försökt memorera det jag ska framföra på biologilektionen i morgon. Man kommer till en punkt då man känner att "okej, jag är långt ifrån klar, men nu räcker det faktiskt" och den punkten har jag nu nått. Nu får det vara nog.

 

Hade lite tid över igår då jag roade mig med att läsa gamla inlägg av mig själv. Jag var ju riktigt finurlig en gång i tiden! Skrev om väldigt mycket mer än vad jag gör nu, numera drar jag mig från att uttrycka mina åsikter alltför väl, jag drar mig för att skriva ner känslor som inte är positiva och jag drar mig från att verka dum - och av den anledningen googlar jag så fort jag är osäker på hur någonting stavas, hur det egentligen ligger till med viss fakta och så vidare. Rädd för att göra bort mig helt enkelt, trots att det egentligen inte är att göra bort sig. Jag känner mig i och för sig sällan ledsen och besviken, så det är rätt naturligt att det blir mest glada inlägg, men de gånger jag är annat än glad så undviker jag att skriva det. När jag var yngre - gick kanske i sjunde klass - var jag tvärtom och tyckte det var jätteroligt att skriva ledsna saker till folk, så att de skulle bli upprörda och bry sig. Lite attentionwhore-varning nästan, haha.

 

Hur som helst var det rolig läsning, det där. Fick höra tankar från förr. När man sitter med facit i hand och ser vad alla de där valen och kvalen har gett för reslutat, så kan man sitta där och tänka hur rätt jag hade innan, eller hur otroligt fel, sitta och döma Sofie från förr. Märkte i alla fall att jag faktiskt - tro det eller ej - har mognat. Eller mognat och mognat, det är lite av en defintionsfråga. Jag oroade mig för småsaker, saker som var otroligt onödigt att vara nervös för, gav min uppmärksamhet till "fel" saker. Har bättre prioriteringar nu, om man kan uttrycka det så. De sakerna hade varit befängt att oroa sig för nu. Så antingen har jag mognat, eller fått värre saker att tänka på, haha. Som sagt, en definitionsfråga.

 

Känner att jag borde lägga ner lite mer arbete bakom mina inlägg när jag har tid, skriva som förr. Var nästan bättre på att skriva för fyra år sedan om man jämför med nu. Mycket har fallit bort och de ord jag använde mig av då, det ordförrådet, har sinat. Inser även att jag är onödigt försiktig med vad jag skriver. Känslor är ju roligt! Det är ju inte som att någon ändå är perfekt. Alla begår misstag, alla gör fel och ofrivilligt utger sig för att vara helt dum i huvudet ibland, och jag tror även att ni vet vem jag är bakom alla känslor och alla tankar och åsikter. Vet inte hur bra jag kommer vara på att proppa mina inlägg fulla med fler personligheter, men jag vet i alla fall med mig att jag borde försöka.

 

Oj, vad osammanhängande inlägg det blev, kände jag! Det kan vara så ibland. Nu ska jag leta reda på en ansiktsmask och lägga mig i badet en stund. Ska bli skönt att vila hjärnan.