Trots att jag haft en av de värsta nätterna på länge – Diesel skrek utanför dörren hela natten och när jag väl fick förstånd nog att stänga in henne i ett annat rum så kunde jag inte somna om – så kommer jag hem med ett brett leende på läpparna. Sista provet innan lovet (så vitt vi vet) var kemin idag, så nu är jag fri att göra exakt vad jag vill. Den enda gången jag annars brukar kunna säga så är på jul- och sommarlov. Inte konstigt att jag är glad alltså.

Tippar på att jag skriver något senare i kväll, när jag väl bytt om till min helkroppsstrumpa, lagat mat och orkat bära ner datorn till den lurviga fåtöljen på nedervåningen.