Idag var jag på så otroligt dåligt morgonhumör. Mitt rum är en bastu vid såhär bra väder, så har haft svårt att sova de senaste nätterna. Så, till att börja med har jag sömnbrist.

Tvingade mig ändå i morse ut till badrummet och sedan nerför trappan där resten av familjen redan dukat upp en jävla buffé av frukostmat. Trots det obefintliga behovet av mat så försökte jag äta.

Satte mig ner. Inser att både flingor och smör står på fkn diskbänken, ser att pappa står upp så ber honom hämta det. Han sätter sig på stolen, upptäcker att jag surt stirrar på honom:
"vaaaaaaa?"
.... Omfg. Jag ställde mig upp, hämtade allt och åt.

Nästa störelsemoment: ljud. Min mamma kan omöjligt vara mer högljudd än i morse. Och Diesel! Åh, Diesel... Hon kunde fasiken inte hålla käft. Hon skrek och skrek och skrek. Visst. Jättesött. Nä. Inte riktigt.

Sedan går alla från bordet och då säger pappa:
"men ja, eftersom du är sist kanske du kan plocka in allt igen? Bra" OCH GÅR.

JAG HAR BARA ANVÄNT TYP SMÖR! OCH JAG HAR BRÅTTOM! OCH VARFÖR ÄR DE TVUGNA ATT PLOCKA FRAM PRECIS ALLT?!?!?!

Det värsta... Det som fick droppen att rinna över, var nog ändå detta. Vem faaaaasiken får för sig att... Nej. Jag står inte ut.