Jag hade egentligen tänkt att jag skulle se till att få ett föredrag skrivet, men ni vet nog alla hur det blir när man sätter sig vid datorn. Plötsligt har det gått en timma och man vet inte riktigt vad man har gjort. Är ju nästan aldrig på datorn längre, har knappt tid för det, och när jag väl har tid så finns det annat som är viktigare. Som att köra ner ansiktet i Dieseldorfens mage eller läsa bok. Mysigt.

 

Längtar något enormt efter att flytta hemifrån. Känner att jag är trött på mycket som är nu. När man till exempel ska ta tåget någonstans och möter någon man har halvbra kontakt med, som man kanske känt förut, gamla klasskamrater eller folk man helt enkelt inte vill så mycket som ens heja på. Å andra sidan finns det ju ännu fler människor jag inte alls har något emot att träffa, människor som i stället sätter ett leende på mina läppar. Jag är bara så trött på allt gammalt.

 

Ja, det är nog det gamla jag är trött på. Jag har bott här i nästan hela mitt liv och alla minnen, bra som dåliga finns här. Antar att jag bara tröttnat på det förflutna som jag ständigt blir påmind om här. Som sagt; människor, men även olika platser och kanske någon kommentar som gör att man plötsligt minns något. Uh. Nä. Jag vill börja från ruta ett igen. Eller kanske åtminstone ruta två.

 

Nej, jag måste verkligen skriva på föredraget. Har Matte D prov nu i veckan också, så det blir lite körigt. Pluggat jättebra idag! Satte mobilen på flygplansläge och gömde mig för omvärlden (hehe) medan jag räknade på integraler och andraderivator. Ska gotta mig med en ledig kväll senare, med LOTR och en kopp varm oboy. Det är ju höst förfän.

 

Kram.