Hej på er.

 

Det har varit värsta värmeböljan idag, nästan så man tror att man hamnat någon annanstans än i vårt kalla Sverige. Väldigt härligt. Det är såhär jag vill att det ska vara precis hela sommaren - förutom just de veckorna man ska utomlands; då får regnet gärna vräka ner, det är helt okej faktiskt.

 

Har fortfarande inte testat att avinstallera den nedrans blogg.se-appen som jag nu insåg att jag lovat. Kan göra det nu...

 

 

...

 

Haha, kul att i princip 99% av alla recensioner är i stil med "värdelös app som kraschar hela tiden". Försöker ändå en gång till. Håller alla tummar för att det ska gå att ladda upp bilder från den i alla fall, så kanske det blir lite roligare uppdatering här på bloggen.

 

Sitter här inne vid datorn och hela kroppen dunkar av basljud. Är det dåligt av mig att jag fortfarande (efter ett år? Mer?) inte vet vem som bor i huset precis bakom oss? Är jag en dålig människa? Vet att det är någon tjej... och en vit katt... Hur som helst har den tjejen fest med massvis av högljudda studenter på balkongen. Och det är därifrån dunket kommer. Mysigt ser det i alla fall ut, blir själv sugen på att ordna med någon grillkväll snart. Det är på tiden. Sommar nu ju!

 

På tal om studenter så är jag ju också en nu. Måste säga att jag nästan redan nu saknar gymnasiet. Nåja, kanske inte så att jag vill tillbaka dit med alla dess prov, men tanken på att aldrig mer komma tillbaka dit känns lite trist faktiskt.

 

 

Studentveckan var helt sick. Blev stammis på Frölunda torg redan veckan innan balen och hälsade dessutom på varannan dag efteråt eftersom jag behövde köpa en massvis med saker inför själva studenten. Allt gick i ett. Ingenting hanns med. Ändå lyckades jag med bedriften att befinna mig på Valand vid rätt tidpunkt och dessutom vara på plats för att ta studenten. Det kändes ärligt talat inte så ett tag. Det var mest "Jaha, i morgon ska vi sluta gymnasiet. Big deal" utan större eftertanke. Men när man väl stod där innanför de öppna glasdörrarna och hörde konferenciern vråla "NV10A!!!" så sprakade det till i hela kroppen och man kutade järnet ut på scenen. Helt sjukt.

 

Nu är det över i alla fall. Stolt över vad jag presterat, men kunde kanske taggat ner lite... Sådant märker man i efterhand. Behövde nog inte kämpat fullt så hårt som jag gjorde vid vissa tidpunkter och nöjd mig med ett sämre betyg. Men men! Nöjd är jag.