I skrivande stund sitter jag instängd i arbetsrummet med min dorf. Hon ligger och sover på mattan. Fast egentligen tror jag att hon bara sover räv... Om jag skulle resa mig och gå till dörren tror jag hon skulle sticka ut som en pil.

 

Det är svårt att bara plugga till ett G. Jag har alltid haft en press på mig själv att prestera bra, att liksom alltid ta vara på den tid man har till att plugga, att räkna varenda uppgift tills man har gjort och kan alla som finns. För bra betyg kommer ju inte gratis. Åtminstone inte för mig. Så har jag inte pluggat på de tillfällena jag känner att jag kan plugga och går iväg och är medveten om att jag inte kan alla uppifter i boken så får jag ångest. Det känns inte bra. Jag kommer förmodligen inte få det där MVG:t jag vill åt då. Så när jag nu sitter och pluggar till ett G känns det bara märkligt. Märkligt, men rätt gött.

 

Det är Fysik B jag läser. B eller 2, vad du nu är van vid. Valde bort den i gymnasiet för att Fysik A-plugget tagit sådan tid och trodde inte jag skulle behöva den. Jag hade nog rätt. För jag tror fortfarande inte att jag kommer behöva den här kursen, men ja, man vet aldrig. Dessutom är det ju gött att ha något att göra (läs: man får studiebidrag yäää).

 

Jag går inte på lektionerna, endast labbar och prov, och sitter hemma å läser på. Gjort allt de gjort hittills, kört igenom uppgifterna, men känner inte att jag förstår all bakgrund. Det är det som är skillnaden mellan G och MVG tror jag. Om man förstår så kan man lägga ihop ett och två och sedan pyssla ihop en egen lösning till de allra svåraste uppgifterna. Kan man alla formler, men kanske inte förstår dem helt, så kan man inte göra de svåraste. Däremot klarar man de mindre komplexa ganska lätt. Fysik är ju trots allt mest formler.

 

 

Jag la in en omotiverad linje här ovanför. Hoppas ni tycker den är fin. Men ja, det är vad jag gör. Fysikplugg. Och så skriver jag på min bok, har jag sagt det? Har jag nämnt att jag skriver en bok? Jag skriver en bok. Det är kul. Jag gillar att skriva. Är över 300 sidor nu. Det känns ganska lite, fast ändå inte på något sätt. Det kändes otroligt stort att komma över 100-sidors gränsen. Som att det plötsligt var på riktigt. Ingen riktig bok är ju under 100 sidor liksom... daah... 200 kändes också rätt stort. Stort, men mindre. Och när jag korsade 300 var det mest "Jaha, 300 nu då... Jaha" och så fortsatte jag skriva. Närmar mig slutet. Om jag gissar kommer den hamna på runt 370 sidor kanske. 350? Då har jag kommit till slutet. Men sedan ska jag börja om. Bävar inför det... Hur ska jag orka gå tillbaka och först radera 30 sidor helt, sedan in och skriva om dialoger och annat, lägga till och ta bort saker? Nä, det får jag inte tänka på än. Har ett efterlängtat slut att skriva först.