Tim sitter på sängen och grejar på min iPad. Kände att jag hade stark blogglust och rådfrågade honom om vad jag skulle skriva. Det kom inget vettigt därifrån. Tyvärr.

 

 

Jag är stolt över mig själv. I vanliga fall brukar det bli så att jag kommer igång med träning och tränar både ordentligt och regelbundet. Och som alla andra dödliga blir jag då och då sjuk och blir tvungen att ta träningsuppehåll, vilket hittills alltid resulterat i att jag inte kommer igång med träningen igen. Visst, något pass då och då, men aldrig lika intensivt som före. Men den här gången! Den här gången har jag lyckats att bryta mitt mönster! I söndags tränade jag hemma, ett medeljobbigt pass, och igår gick jag på ett kondition/styrkepass på kvällen. Alltså man dör lite i musklerna av det passet. Idag skottade jag uppfarten och kom på mig själv fundera över om jag fått ryggskott, men insåg ganska snabbt att det nog var träningsvärk.

 

Förresten, kan ni känna skillnad på ont i ryggen och träningsvärk? Inte jag! Tror alltid jag fått problem med ryggen när jag får träningsvärk.

 

Det var inte det jag skulle skriva om. Jag är stolt över mig själv! Jag tränar! Trots att jag tagit mig igenom en tuff förkylning. Så bra är jag. Och nu ska jag fortsätta hålla igång. Har redan planerat för två eller tre pass innan jag sticker och åker skidor. Yes. En vecka kvar. YES.