TJENARE.

 

Blivit allergisk mot Dieseldorfen igen. :( Kräver faktiskt en ledsen smily. Det har ju varit så otroligt varmt i sommar och hon har ju så mycket päls så hela huset är nu fullt av katthår trots dammsugare och trasor. Kan vara därför jag känner av allergin mer nu.

 

Hur som helst kom det ju ganska lägligt i och med att jag flyttar på fredag. På fredag. Flyttar. Alltså. Jag kan inte riktigt förstå vad det innebär. Funkar inte riktigt. Ska jag verkligen klara mig själv nu!? VEM SKA TVÄTTA? LAGA MAT? VEM SKA JAG STÖRAS AV VID FRUKOSTEN?

 

Sjukt är det. Har lite packångest. Svårt att riva ut kläderna ur garderoben och slänga dem i väskor/påsar. Det är ju inte som end of the world här men känns lite så.

 

Nu ska jag gå upp och ta en dusch. För det är dags nu.

 

PUSS.

Har blivit rätt frånvarande nu. Vet inte varför egentligen för jag tycker ju om att skriva. Det är rätt härligt.

 

Jag borde byta färg på bloggen. Det är ju sommar! Har för mig att jag bytta till denna färg under julen. Hm. Tiden bara flyger fram så kanske lika bra att ha kvar den till nästa jul, höhö.

 

Vad händer då? Jo, jag har slutat jobba nu. Inte sagt upp mig, men som jag skrivit blir det semester v28-31 nu och det känns gött. När resten av familjen lägger sig för att gå upp till ett alarm som ringer alldeles för tidigt kan jag bara chilla och sova ut så lääänge jag vill. Vi hade en veckas semester tillsammans, innan min bror började på sitt sommarjobb, så då åkte vi till Berlin. Oturligt nog drog jag med mig baciller från dagis (antar jag) och blev sjuk första dagen...... Proppade mig full med alvedon och hängde med på zoo och restaurang, men efter att ha fullkomligt kokat över av feber stannade jag kvar på hotellrummet de andra dagarna och fick penicillin när jag kom hem till Sverige igen. Lyckades ändå pricka in att vara med den enda dagen det var fint väder så lite lyckat blev det allt.

 

Nu är jag äntligen frisk och kommer förhoppningsvis *peppar peppar* att hålla mig så eftersom jag inte jobbar. Känns bra. Kroppen riktigt längtar efter träning, så ska bli jätteskönt att få göra av med träningsenergin snart!

 

Jag skickade ju in boken. Det sa jag va? Har fått två refuseringsbrev än så länge och räknar med fler. Hade varit coolt om jag lyckades ge ut en bok på första försöket, men blir nog inte särskilt förkrossad om det inte går, haha.

 

Nu ska jag ner till soffan, läsa bok och invänta åska som tydligen är på väg.

 

 

Nu var det ett tag sedan. Dagarna har bara rullat på med jobb och solsken, så har inte ägnat bloggen någon uppmärksamhet. Men nu så!

 

Det är krångligt att skriva på tangenbord med nymålade naglar. Några tangenter kommer börja skifta i blått snart tror jag. Men det är vad jag gjort idag. Målat naglarna. Oerhört produktivt må jag säga. Och nu kollade jag precis ett klipp på youtube. I don't care. Idag ska jag sitta på arslet hela dagen.

 

Förskolorna stänger v 28-31 vilket betyder att det blir gaaanska svårt att få jobb under de veckorna. Och jag hörde att de inte får ta in vikarier v 27 (och kanske 26), åtminstone inte på mitt absoluta favoritställe, pga pengar och färre barn osv osv. Sååå nästa vecka lär bli sista veckan på det där stället. Uuuh. Insåg det igår. Älskar de små illbattingarna. Tur att jag åtminstone har ett par dagar nästa vecka också!

 

Nu ska jag äta lunch. Min mage mullrar åt mig.

 

Ha en bra fredag!

 

Här sitter jag och droppar. När mor kom hem drog vi ut i skogen för en power walk, trots de stora, grå molnen som hängde över trädtopparna. Ganska fort fann vi våra jeans genomblöta och frågade oss själva om vi skulle ta den snabba rundan eller den lite längre. #yolo vi kan inte bli blötare än så här ändå, svarade mamma och så tog vi den längre.

Såhär fin var jag när jag kom hem:

Men mamma och jag delar åsikter om detta kalla, droppande öde; nu kan vi hoppa i myskläder, krypa ner under en filt i soffan och bara gotta oss resten av kvällen!

Alltså. Hm.

 

Gjorde precis det där jag väntat på i... ja, väldigt länge i alla fall. Fem evigheter kanske. Något sådant. Gjorde det idag. För sisådär fem minuter sedan.

 

Jag skickade in mitt manus till bokförlag.

 

 

 

 

 

 

JAG VET. HUR SJUKT ÄR INTE DET? Trodde aldrig att jag skulle bli klar med finslipning, med korrekturläsningar och redigering. Alla små ord och alla enstaka bokstäver som fallit bort. Kapitelnamnen. Titeln!!! Känns ganska overkligt.

 

Jag tror på min bok och är väldigt nöjd med den, men ändå måste jag ställa in mig på att bli refuserad. För det är så hård konkurrens att jag nästan inte skickade in över huvud taget. Uh. Och så dröjer det typ tre månader innan man får besked........ Och förmodligen ännu längre eftersom sommaren ligger ivägen.

 

Nåja, nu får jag klappa mig själv på axeln för att jag vågade! Bra jobbat!

Det är nästan så att jag kan betrakta mig själv som arbetslös. Nu när snön har smält och tagit både kyla och förkylningar med sig blir det färre jobb för mig som vikarie. Varför ska alla vara så friska för?!?!?!? Nä, det är väl bra så att de riktiga kan jobba (nej) . Bäst för barnen och sånt. Mm. Få förfrågningar droppar in. Däremot har jag fått in en fot här och var och de ringer mig direkt istället, det är i princip så jag kan få jobb, för förfrågningar på nätet kommer sällan.

 

MEN. Min tillfälliga arbetstorka har gjort att jag har kunnat fortsätta redigera boken. Böckerna. Ja, jag har inte riktigt listat ut om jag ska dela upp den än. Dessa är alternativen:

1. En enda bok. Bajslång. Man kommer få ångest av att bara hålla i den och veta att detta är en enda lång berättelse.
2. Två böcker. Bra idé, men det resulterar i att den första boken inte får ett ordentligt slut. Det är fortfarande många lösa trådar där jag skulle behöva dela den ursprungliga boken. Så man kommer bara AHMAGAHD vad är detta för skit??? när man läst klart den.
3. En bok med två delar. Detta är nog det som jag för tillfället är mest för. Visst, precis som punkt 1 så skulle det vara en fet bok, men om man vet med sig att det är två delar i den (som att man får två böcker för priset av en, hehehe (säljaren nr 1), så kanske det är lättare för psyket.

Nu är jag hemkommen efter en mysig påskresa till mormor och morfar. Har tagit ut Diesel på grönbete och noterar hur otroligt överhettad jag blir i mina jeans. Klänning eller shorts hade passat bättre.

Har även hunnit inspektera Linköpings universitetsområde, var jag — om allt går som jag vill — flyttar i höst. Måste säga att det överträffar mina förväntningar. Till och med "ghettot" Ryd ser fräschare ut än jag fått beskrivit för mig. Får se var mina köpoäng tar mig!

Nu stundar påskmiddag nr 2 hos holländarens familj. Ser fram emot!

Nu klarnar himlen upp och det ser ut at bli en fin dag trots allt. Och jag som hoppats på regn. Attans. Älskar när det luktar blöt asfalt. Gärna varm, blöt asfalt. Det är svensk sommar det.

 

Eftersom det går ungefär sjuttiofem olika matlagningsprogram på tv har min far blivit inspirerad (okej, jag också - gjorde ju för fasen egen pasta i höstas). Så han har därför planerat hela helgen med awesome mat! Min mage skriker av lycka. Sitter redan nu och dreglar efter middagen i kväll... Rödvinssås är bland det bästa som finns. Mmmm.

 

Nej, nu är det ju snart PÅSK och regn och rusk hör inte hit, så varsågod: en solig bild! Och såklart en äggbild.

 

Var hälsad jordbor.

 

Här sitter jag i min manliga skjorta och andas genom munnen. Egentligen skulle jag inte skriva något speciellt här idag, utan faktiskt bara lägga upp en bild åt min kära farmor.

 

Varför blommar inte träden än? Det var ju världens värmebölja härom veckan, men ändå ser det ut som allt är dött. Inte ett skott så långt ögat kan nå. Inte en droppe regn. På flera dar. Längtar till att allt blir så grönskande och inte lika genomskinligt som nu. Så att man inte kan se folket som går på andra sidan häcken. Så att man inte ser hela vägen ner till centrum från vårt hus. Så att man kan sitta och gömma sig uppe i hammocken bland alla syrenbuskar och njuta av den ljuvliga doften. Tända en liten brasa i eldkaret när man sitter där i den mörka sommarnatten. Åh, vad jag plöstligt började längta efter shorts och klänning nu. Och att gå barfota. Och att få ännu fler sommarfräknar över kinderna.

 

 

Jag gillar mitt jobb. Den stora nackdelen är bara att man är sjuk hela tiden. Och då menar jag verkligen hela tiden. Det normala för mig har blivit att vara sjuk. De tre dagar jag burkar få emellan mina halsont-perioder är bara "borde passa på att köpa fler halstabletter när nästa släng kommer".

 

Egentligen gör ju lite halsont ingenting så länge man inte får feber och i övrigt en stor förkylning. Men för mig gör det mycket. Min mage har ju lite aggro – som ni vid det här laget vet – och i höstas kom ontet tillbaka och det med råge. Sedan dess har jag börjat träna regelbundet minst två dagar i veckan och efter det så minskade problemen. Så skönt! Så därför är det sämst med halsont då man absolut inte ska träna då.......... Gjorde det för någon månad sedan men fick en förjävla efterhängsen förkylning utöver det vanliga efter det. Japp. Så min mage har sina ryck.

 

Får i och för sig massvis med ryggträning när jag står hela dagarna. Haha. Är verkligen inte van vid det. Likadant när jag gick i skolan och vi hade ljudteknik – då fick halva gänget stå för det var rätt trångt i inspelningsrummet. Då fick jag världens värk i ländryggen efter ett tag och försökte ständigt ställa mig på ett annorlunda sätt, något som inte fungerade. Så kommer få bästa ryggmusklerna nu i alla fall! Alltid något!

 

Just nu är jag mitt uppe i en av de litte grövre förkylningarna med feber, huvudvärk, rinnande näsa och en känsla av krossad sten i halsen när jag sväljer. Känns också som jag har snor i hjärnan. Yes. Det känns verkligen så.

 

Eftersom man inte får ta bilder av dagisbarnen så får jag lägga upp en bild på något som är lika sött (om inte ännu sötare), nämligen Dieseldorfen:

Sitter och letar förlag. Herregud. Önskar jag kunde gå tillbaka till den där känslan att jag var så stolt och nöjd med att bara ha skrivit en bok. Nu känns det som att det även är viktigt att andra än jag tycker den är bra. Måste sluta. Måste försöka hitta tillbaka igen och vara nöjd som det är. Sluta vara sådan perfektionist.

 

Insåg precis att en av de få utbildningar jag lyckats fatta tycke för inte alls finns i Linköping som jag först trodde, utan i Norrköping. Vet inte längre vad jag vill bli. För många val, för många viktiga beslut. Fuck this shit, jag blir hemmafru.

 

Ägnat hela förmiddagen till att leta efter nya möjliga utbildningar, hittat några yrken som nog skulle passat mig, men inte mer än så. Alltid stor konkurrens om jobben och så finns det ingen ordentlig utbildning för just det där jobbet utan man måste ta massvis med andra små sidovägar. Skit på dig, samhället. Måste man ens jobba? Behöver man ens pengar? Kan jag inte bara få bo i en liten trädkoja i skogen, jaga harar och steka dem över en lägereld. Eller? Så slipper jag allt det här.

 

Vill verkligen inte ta ett sabbatsår till. Vill plugga. Vill hitta en underbar studieort där jag trivs jättebra och bo i egen lägenhet och bara ägna mig åt att ta in mängder med kunskap! Vill få en struktur i vardagen. Typ. Inte bara jobba lite och jobba lite till.

 

Behöver en peppande vårbild känner jag.

Sitter i lärarrummet på en skola. 

Det skrev jag för 6 timmar sedan och var tvungen att spara som utkast för rasten tog slut. Heh.

Detta gör jag nu:

För det är okej när man haft en jobbig dag och kommer hem förkyldare än någonsin med en svidande hals. Kazz. Men å andra sidan har jag en lång och skön kväll framför mig nu och ska mysa och dricka ännu mer te! Så skönt.

Nu har jag börjat bli frisk från den sjuttiofjärde förkylningen sedan 2014 började. Ungar... Shit alltså. Så idag har jag tränat. Ah jag är så duktig. Sedan ska jag äta jättenyttigt och ta en hälsosam promenad, ägna tid åt nära och kära och sedan skänka jättemycket pengar till välgörenhet. Så duktig är jag! Hej, bli avis på mitt fulländade liv!

 

Eller kanske inte. Ska däremot handla åt familjen. Det är snällt nog.

 

Var ute med Diesel nyss. Hon har kommit och hämtat mig vid datorn två gånger nu för att hon vill mysa och gå ut. Och man smälter. Allvarligt talat. Hon kan vara så otroligt gullig om hon vill; stora, oskyldiga ögon, dansk skalle mot benet, hennes fluffiga päls bara skriker "gosa in ansiktet i min mage!" och så rullar hon runt på golvet. Så jag var ju tvungen att gå ut med henne de två gångerna. Vi satt utanför dörren tillsammans och lyssnade på vårfåglarna. Hon i mitt knä och mina händer avslappnat om henne (i fall hon skulle få för sig att göra ett språng, hon är ju trots allt innekatt). Luktade lite på henne ibland. Och då och då vände hon på huvudet för att hon ville ha kli på sidan av hakan. Det och bli kliad i pannan är de bästa kliställena hon vet.

 

Andra gången vi gick ut och satte oss utanför dörren (detta endast tio minuter senare) tror jag att hon såg grannkatten. För plötsligt hördes ett dovt "mmrrrhuuuhuöäähh" djupt inifrån och hon försökte kränga sig loss. Så jag lyfte upp henne och gick bort dit hon spanade. Ingen katt där. Men "mmrrruhuhääh" fortsatte. Så till slut tror jag nog allt att hon gnällde på mig för att jag inte lät henne gå ensam. Gnällfia. Men sur är hon inte. Så fort vi kom in igen så fick jag mig en dansk skalle igen.

 

Sötfisen.

 

Jag är så otroligt ivrig just nu.

 

Det slutade med att jag fick dela upp min bok i två. Annars hade det blivit en stor klump av ord som inte ens jag orkat läsa. Nu blir det två lagom långa böcker. Och jag har nääästan redigerat klart den första nu. Inledningen har krympt med 10 000 ord. Resten har också krymt med 10 000 ord. Resten = rensat bort massvis med onödiga meningar och grejer som bara tar plats och inte ger någonting annat än just plats. Hihi. Snart dags för villiga att korrekturläsa.

 

Fortfarande orolig för att min story ska vara för tråkig. Inte egentligen för mitt språk. För mig är fantasin och förmågan att skriva intresseväckande viktigare än grammatiken och allt det där språkliga (som inte har att göra med intresseväckande). Tänk om folk tycker det är svårt att ta sig igenom min bok. Tänk om den är så seg. Tänk om folk tycker allt är förutsägbart och trist och inte tycker de bitar jag verkligen ÄLSKAR är vidare bra. Uuuh.

 

Grejen är att eftersom jag fick dela upp allt i två högar så har de mest spännande händelserna kommit i hög två. Visst händer det saker i ettan, men inte alls lika åh-nej-vad-ska-hända-aktiga. Får hoppas att jag ändå lyckats få till det utan det där. Nåja, jag får väl se.

 

Nu blir det sen lunch. KRAM.

Oj, hej! Hej på er. Jag har ägnat dagen åt att bli hostad i ansiktet av barn. Eller ungar. För jag kallar dem alltid för ungar. På något sätt känns det dumt och jag försöker säga barn när jag pratar med personalen. Tror jag lyckas. Peppar peppar.

 

Över till något annat. McJohanna (som hon heter på min ifån) skickade den här till mig igår: